Bödeln som själv med halshuggen

I forna tiders Stockholm var bödeln, den person som hade i uppgift att verkställa lagens strängaste straff i formen av döden, en föga populär person. Faktum var att han, för det var alltid en han, i regel var avskydd och föraktad. Att vara bödel var ingen hederlig sysselsättning och flertalet av de individer som innehade professionen var själva dömda brottslingar. Från medeltiden finns det t.ex. uppgifter om hur dömda mördare benådats då de erbjudit sig att överta den föraktade sysslan som bödel.

I 1600-talets Stockholm försökte myndigheterna höja bödelns status. Ett sätt att göra detta på var att sluta anställa brottslingar och annat pack och istället leja hederligt och anständigt folk. I början av 1635 anställdes familjefadern Mikael Reissuer, bördig ifrån Norrköping och med en bakgrund som försäljare av bälten, häktor och kedjor, som stadens nya bödel. Mäster Mikaels lön blev högre än hans företrädare på posten, hela 100 mynt penningar årligen, plus 50 penningar extra för kläder och 10 extra för ved.

I det kontrakt som upprättades mellan mäster Mikael och Stockholms myndigheter fanns angivet olika slags bonusbetalningar för olika typer av avrättningssätt, en vanlig halshuggning gav Mikael 1 daler och 16 öre, medan en stegling gav honom hela 3 daler. I anställningskontraktet fanns också en passage om att Mikael skulle hålla sig ”stilla och nöcther” i synnerhet då ”någon syndare” skulle ”justificeras”.

Efter ett par år som Stockholms bödel kunde Mikael införskaffa sig ett eget hus på Södermalm, alldeles i närheten av sin arbetsplats uppe på Galgberget (idag känt som Stigberget). Då under den första halvan av 1600-talet var detta i utkanten av Stockholm och Södermalm var på det stora hela en stadsdel befolkad av s.k. sämre folk.

Bland detta sämre folk fick Mikael med tiden flera bekanta, däribland en landstrykare vid namn Påwel Andersson. Mikael och Påwel hade ett gemensamt intresse: alkohol. Om det var det psykiskt tärande jobbet som bödel som fått Mikaels intresse för alkohol att skjuta i höjden vet vi inte.
Vilket som; en sen januarikväll 1650 satt Mikael och Påwel, som så många gånger förr, och drack brännvin hemma hos den förstnämnda. Under kvällens lopp började de två bråka om en gammal skuld varpå slagsmål uppstod. Mikael sprang under bråket upp till sin sovkammare och hämtade ett av sina bödelssvärd. Med svärdet stack han härpå ihjäl sin dryckesbroder.

I den rättegång som följde hävdade Mikael att det var Påwel som hade sprungit på hans bödelssvärd och att det hela egentligen bara vara en tragisk olycka. Rätten fann inte Mikaels historia trovärdig. Den 13 februari 1650 dömdes han, Stockholms bödel, till döden genom halshuggning.
Dödsdomen verkställdes den 20 mars uppe på Galgberget. Flera hundra stockholmare bevittnade den remarkabla episoden. Ingen pardon gavs. Med ett välriktat hugg avskiljdes Mikaels huvud ifrån resten av hans kropp av stadens nyanställda bödel Anders Gadd.

Som en sidonotis kan nämnas att Mikaels egen svåger strax efter dennes dödsdom själv lämnade in en intresseanmälan för jobbet som ny bödel. Intresseanmälan beaktades inte av stadens myndigheter.

/ GH

Bilden ovan ”Skatan på galgen” 1568 av Pieter Bruegel d.ä.